linneainepal.blogg.se

Sju och en halv av nio veckor klarade jag mig, men i onsdags åkte jag på stora magproblem... Ska inte ge en alltför ingående beskrivning, men det var verkligen inte min bästa dag hitills. Räcker nog om jag sammanfattar situationen; ett toabesök i timmen, Imodium, vätskeersättning och magknip. Jag hade dock tur. Redan dagen efter hade det gått över, förutom lite magknip. Och tur var det för på torsdagen skulle vi göra paragliding! Sjukt häftigt, men inte lika mycket adrenalin som fallskärmshoppning. Började med att vi åkte upp på Sarangkot, ett berg på 1500 meter i närheten av Pokhara. Där spändes vi ihop med våra piloter och sen gav vi oss av på en gång. Man startar genom att vara på en liten sluttning som man sedan springer ungefär 10 meter nedåt i. Skärmen fångas då av vinden och man lyfter från marken. Allt gick väldigt lugnt och smidigt. Väl ute i luften glider man omkring bland örnarna och bara njuter av utsikten. Man känner också tydligt vindarna som man åker på. Ibland tar luftströmmen slut och då känns det för en sekund som att man ska störta nedåt, innan skärmen rätar upp sig och fångas av luften igen. Vädret var som tur var också väldigt klart. Det är obeskrivligt häftigt att sväva omkring i luften när man ser och är så nära de massiva och snöklädda bergen i Himalaya. Det går inte att förklara hur imponerande de är - det är bara så mycket berg, de tar aldrig slut! Man känner sig väldigt liten och obetydlig i jämförelse. Coolt också att vara i jämnhöjd med örnarna, ett tag var det en bara ett par meter från min skärm. Frågade då min pilot vad som händer om örnen skulle flyga in i den. Han svarade lite dröjande att "then we will have some trouble". Han försökte dock rädda stämningen lite då han också menade på att just den örnen inte såg så ilsken ut, efter det kände jag mig mycket tryggare...

Dagen efter tog vi bussen till Chitwan i södra Nepal. Här ska vi vara i tre dagar och kolla på lite häftiga djur i nationalparken. En rolig grej med Chitwan är att här rider de runt på elefanter i staden, en ganska stor (bokstavligen) skillnad jämfört med hemma. När vi kom hit fick fick vi nästan direkt gå till ett elefantcenter de har här. Där kunde vi på nära håll se elefanterna, som är helt enorma, och även träffa en elefantunge som kom fram till oss för att hälsa. Ungen var hur söt som helst, de fullvuxna hanelefanterna däremot var inte lika gulliga. Var skrämmande uppenbart att om de blev upprörda skulle man ju inte ha en chans...

Idag började vi med att åka en stor kanot en bit och sedan gick vi ut på en två timmars jungle walk. Vi gick alltså omkring i djungeln och letade efter farliga djur, typ. Vi såg mest olika fåglar, men också en noshörning på bara några meters avstånd. Guidens reaktion då var: "Rhino, rhino! Turn around! Run, run!", då hade jag inte lite hjärtklappning ska jag erkänna... Som tur var överlevde vi, även om det kändes som att det var på håret, så det firade vi med att äta lunch. På eftermiddagen åkte vi på jeep safari. Fick då se mer noshörning, lite apor, hjortar, vildsvin och krokodiler. Häftigt att kunna göra sånt också, jag åkte ju till Nepal och trodde att jag skulle volontärarbeta konstant i två månader, men så har det inte varit. Det har blivit nästan lika delar upplevelse och volontärarbete, vilket ät jätteroligt. Känner att jag verkligen har fått ut maximal möjliga av den här resan.