linneainepal.blogg.se

Ska villigt erkänna att jag tröttnat på att uppdatera här. Det var kul i början, men nu är det rätt tröttsamt. Det är inte heller alls långt kvar av resan, mindre än två veckor tills jag flyger hem. Sjukt att tiden gått så fort, nu är det dessutom i princip bara runtresande kvar. Här kommer i alla fall en kort, sammanfattning om vad som hänt sedan sist.

- Jag lever, uppenbarligen. Bussolyckan i Nepal idag var 16 mil från där jag befinner mig och inget unikt. Bussar störtar nedför bergväggarna varje dag och därför är det sällan som det blir stora nyheter av det. Antagligen var det också en lokalbuss - de kör som dårar - jag åker endast turistbuss långa sträckor då de kör mycket säkrare.

- Har blivit förkyld igen. Från ingenting till dundertäppt på ett dygn, idag har jag snutit upp en toapappersrulle. Har dock köpt nepalesisk mirakelmedicin så förhoppningsvis går det över snart. Vill dock inte veta vad det är för medicin egentligen, antagligen sånt som är förbjudet hemma. En karta med anti-cold tablets och någon form av hostmedicin utan bipacksedal...

- Barnen har haft exams i skolan och när det är över så är de lediga, så förra veckan hängde jag en del på barnhemmet just för att det var folk där om dagarna. Skäms även över att jag varit så otroligt dålig på att ta kort, har knappt några alls.

- Har besökt Sara i den lilla staden Paunati, två timmar öster om Katmandu, där hon volontärat. Nu är vi båda i Pokhara till och med torsdag. På fredag åker vi till nationalparken Chitwan för att kolla på exotiskadjur. Efter det åker vi till Lumbini, platsen där Buddha föddes. Därefter spenderar vi några dagar i Katmandu innan vi flyger hem.

- Man märker att det är vinter här nu, inte alls lika varmt på kvällarna. Ibland vill jag till och med ha vantar, fast jämfört med hemma är det väl ingenting... I Paunati var det också mycket kallare, men det är också 1200 meter högre upp än Pokhara.

- Ska bli skönt att komma hem och slippa sova i sovsäck och ha alla sina tillhörigheter i en resväska. Och alla bekvämligheter samt hygienen, herregud vad jag längtar. Efter två månader är man ganska klar med Nepal.

Bilder från Paunati.