26 oktober - dag 8
Nu har jag varit i Nepal i en vecka. Jag har spenderat denna i Katmandu i ett "värdhus" tillsammans med andra volontärer. Vi har fått lära oss en massa om Nepal och även sett stora delar av Katmandu, men idag var det dags för oss att slussas ut till våra olika projekt. Jag gick därför upp tidigt imorse för att ta bussen till Pokhara och åtta timmar senare var jag framme.
Bussresan mellan Katmandu och Pokhara är ingenting för åksjuka eller höjdrädda. Den följer slingriga, skumpiga vägar längs bergssidorna och för det mesta är det bara stup nedåt på ena sidan. Men naturen var fantastisk! Jag fick se berg som man annars bara sett på TV. Lummiga och höga med moln nere i dalgångarna, men tyvärr omöjligt att fånga på bild från ett skakigt bussfönster. När vi började närma oss Pokhara blev bergen ännu högre och vissa var till och med snötäckta på toppen.
Jag kommer sakna de andra volontärerna i värdhuset - får dock se dem igen om ungefär en månad då vi ska ut på en veckas trekking. Men jag tror inte att jag kommer att sakna Katmandu - en av världens mest förorenade städer. Dess bruna, smutsiga hus och usla vägar. Skräp överrallt, hektiska trafik och galna tutande. Kommer inte heller sakna att se tuffsiga gatuhundar eller brinnande högar av skräp. För i Nepal har man inte hört talas om återvinning, sitt skräp slänger man direkt på gatan och sedan eldar man upp det. Pokhara är mindre och det kan omöjligt vara lika mycket föroreningar och folk här. Jag har nu bara varit här en eftermiddag, men känner redan att det är mer avslappnat här och att stan är mycket mindre.
Åh, den där bussresan hade nog inte varit något för mig. Åtminstone inte utan Postafen (åksjuketabletter). Skönt att du kom fram bra. Jag skulle gärna vara där och uppleva allt med dig!
Hoppas det blir en bra vistelse i Pokhara.
Kram!